måndag 1 maj 2017

Ska vi ta entréavgift till våra butiker?


Att besöka en butik och prova varor utan att köpa, för att därefter köpa någon annanstans, kallar vi ofta för showroomingNär fenomenet med showrooming började dyka upp så reagerade många butiker med magen och blev förbaskade. Det fanns t.o.m. de aktörer som valde att ta en entréavgift för kunder som besökte butiker och provade utan att köpa. Det fanns amerikanska köpcentrum som t.ex. tog "entréavgift" i form av parkeringsavgifter. En avgift som återlämnades ifall man kunde visa upp ett kvitto från någon av butikerna i centret. Sådana aktiviteter har sällan fallit väl ut och gjort att kunderna blivit upprörda och protesterat på olika sätt. Det blir nästan lite paradoxalt: butikerna är arga för att kunderna utnyttjar dem, och kunderna är arga för att inte butikerna låter sig bli utnyttjade.

Nu har ett danskt företag skapat en del rubriker eftersom de tröttnat på invadörer som kommer till butiken, provar deras kläder och sedan går därifrån utan att handla. Istället köper de samma plagg online, från någon annan aktör, helt ogenerat. Jag pratar förstås om Brudekjoler-Weddingdeluxe. Ägaren till denna butik har uppmanat sina konkurrenter att införa en avgift för alla kunder som kommer in för att prova. Och jag förstår henne. Tänk själv om du har något som du vill sälja, du betalar butikshyra, personal, du står för lagerhållning och all möjlig service till dina kunder, och så märker du att de bara utnyttjar dig. Det är klart man blir förbaskad! Men frågan är om det är rätt åtgärd?
I fallet med brudklänningar så tycker jag faktiskt att det är både rätt och ganska smart gjort att välja att ta en avgift. Om man dessutom lägger till en extra fin service kring den här aktiviteten så kanske man kan få kunderna att förstå att det faktiskt är något speciellt man gör. Det finns ett värde i att gå in i en butik med djup kompetens om just bröllopsklänningar, och det är en förmån att få vara där och prova olika modeller. Om man dessutom kan få ta med sina vänner/väninnor på aktiviteten och kanske göra det till en mindre happening, ja då har man hux flux också skapat en upplevelse. En upplevelse som är värd att betala något för - trots att man kanske inte till slut väljer att köpa sin klänning just där.

Personligen står jag inför precis den här situationen. Jag ska nämligen gifta mig i sommar med min Niclas. Och frågan som malt i mitt huvud har handlat om vad jag ska ha på mig? Men alternativet att gå till en fysisk butik och prova brudklänningar har inte ens föresvävat mig. Jag har ett helt annat beteende: jag frågar mina vänner, de jag litar på, de som vet vem jag är, de som känner min stil och som vet vad jag vill ha. Och när jag väl fått in förslag från dessa så har jag helt enkelt googlat fram det som passar mig. Turerna har givetvis varit många, eftersom bilder har delats, frågor har ställts, kommentarer har skickats, men till slut föll valet på Rodebjer och den perfekta klädseln för just mig. Och detta e-handlade jag. Och är supernöjd. Och jag kan konstatera att jag inte har något showrooming-beteende. 

//Malin Sundström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar