onsdag 19 oktober 2016

Produktion eller tjänster - är en icke-fråga!

Under min tid som forskare (snart 10 år som doktor och dessförinnan 7 år som doktorand) har jag ofta mött debattglada människor som velat diskutera produktion vs konsumtion. En del har varit ilskna på att konsumtionen bara tycks öka, andra påpekat vikten av att produktionen (och exporten) inte slår av på takten, medan andra varit mer insiktsfulla och insett att konsumtion är en spegelbild av produktion och därmed ett ganska komplext fenomen. Och att vi faktiskt inte kan ha det ena utan det andra. Men nu för tiden möter jag fler och fler personer som istället vill prata om produktion vs tjänster.

Även här menar en del att det är produktionen som håller Sverige vid liv, att det är centralt att produktionen ständigt blir mer effektiv, att det är på produktion som forskningsresurserna skall läggas och att det är i produktion som jobben skapas. I dagens version av Sjuhärads Affärer kan man bla läsa att "Produktionen lever i Sjuhärad"! Där menar Valdemar Lönnroth nästan lite indignerat att det faktiskt finns en betydande produktion kvar i Sjuhärad. Det känns nästan som att man desperat försöker påminna någon (oklart vem) att produktion faktiskt fortfarande finns kvar, och är viktigt.

Det är färre personer som talar om tjänstesektorn, men även när det gäller denna del av ekonomin är många övertygade om att tjänster kommer att vara framtidens Graal. Att det är tack vare tjänsteekonomin som vi kommer att överleva och att det är där de nya jobben skapas. Och i mångt och mycket har sådana personer rätt. Tjänstesektorn står för en stor andel av BNP, men är samtidigt mycket beroende av produktionsekonomin.

Mer sällan träffar jag människor som är medvetna om att det är ganska komplext och svårt att göra en uppdelning av ekonomin i produktion och tjänster, och detta gäller särskilt när statistik och fakta ska presenteras. Då håller vi i Sverige fast vid de gamla indelningarna av produktion och tjänster och tar därmed inte hänsyn till att vi i dagens samhälle har börjat integrerar produkter och tjänster. När Svenskt Näringsliv lämnar betänkande på forskningspropositionen finns det fortfarande ett grundantagande kvar i resonemangen som bygger på att Sverige är ett industriland. Även om man kanske inte exakt formulerar sig så. Ett undantag är Teknikföretagen som i sin innovationsagenda på flera ställen lyfter fram tjänsteutvecklingens betydelse för svensk produktion. Bl.a. lyfter de i sin vision fram att Sverige kommer att vara världsledande inom kundanpassade och avancerade industriella tjänster år 2030. De säger också att studenter kommer att utbildas inom innovativ tjänsteutveckling. Det här är mycket glädjande! (Självklart säger de också att produktionsutveckling är viktigt...).

Foto: Malin Sundström - på besök i produktionen på Eskils Tryckeri, Borås





















Dels därför att de synliggör den förändring som pågår och dels därför att Teknikföretagen är en viktig aktör. När de "ryter ifrån" så är det många som lyssnar, både finansiärer, affärsänglar och beslutsfattare. Vill ni läsa mer så googlar ni på: Made in Sweden 20130 - Strategisk innovationsagenda för svensk produktion eller så hittar ni den här.

Jag tror, precis som Teknikföretagen, att morgondagens samhälle och ekonomi måste byggas på en kombination av tjänster och produktion. Jag tror också att denna kombination måste bli extremt mycket bättre och tydligare, att det ska vara självklart att till överlägsna produkter också foga överlägsna tjänster.

//Malin Sundström

måndag 17 oktober 2016

Fly me to the moon - Gästbloggare Sean Ennis

Högskolan i Borås och SIIR har haft förmånen att ha besök av Sean Ennis för ett tag sedan. Dr Ennis är föreståndare för Masterprogrammet i Marknadsföring vid University of Strathclyde och har bl.a. skrivit boken "Retail Marketing". Här får ni bloggläsare ta del av Seans tankar efter sitt besök hos oss där han bl.a. ställer sig frågan: finns det verkligen ett behov av high-tech lösningar vad gäller e-handelsleveranser som verkar vara mer high-tech än att de verkligen levererar kundvärde? 


The title of this blog is taken from a song delivered by that hoary old crooner Frank Sinatra. I was reminded of it recently when reading about the continuing developments within Amazon with regard to their work on mobile air deliveries i.e. drones. Its more technical term is the use of Unmanned Aerial vehicles (UAV’s). Within the United Kingdom Amazon received clearance from the UK government and the Civil Aviation Authority to test out the use of drones as a mechanism for delivering items to its customer base. The overall aim of Amazon is to be in a position to deliver parcels within thirty minutes of the placement and payment of an order.

The permission is contingent on a number of restrictions; most of which are obvious and focus on issues of health and safety. These include the avoidance of obstacles and flight patterns and how they are operated. The basic idea was proposed by Amazon as far back as 2013 and it has been working on the concept ever since. What is the specific value proposition?

Photo: Nyteknik.se 

Amazon is striving to develop drones that are capable of delivering a parcel of up to 25kg in weight over a distance of around ten miles. This could be to the home, office or a specific designated pick-up location (depending on the preference of the shopper and safety concerns)). In essence it takes the concept of mobile delivery to a new level. Up to now, retailers have experimented with conventional transport modes such as lorries, vans, motor bikes, bicycles and walking to the location. Taking to the air is seen as a potential game-changer in terms of speeding up the process of delivery. It also potentially overcomes the challenges of driving to the destination via potentially horrendous traffic jams and congestion experienced in many of the major cities and centres of high urban population. How practical and achievable is this development?

In terms of health and safety for instance it doesn’t cause any potential difficulties in terms of collisions with planes: the UAV’s do not fly above 400 ft. However there are some practical issues to be overcome. Current legislation within the UK means that such drones cannot be flown within 50 metres of a vehicle, person or building. It has to remain in line of sight and within 500 metres of the pilot. How do you deliver to customers who live on the tenth floor of an apartment block?

In terms of customer service it could be argued that it is the essence of low –touch; indeed non-touch. The customer does not meet or is not greeted by a representative of the retailer, nor is there a friendly smile or tangible reassurance if there are errors with the delivery.
On a more practical level is there any evident demand from shoppers for such a service?
As I have noted in the book, the problem with mobile marketing is that there is an ever-present danger that companies can abuse their strong position (from having so much data on the individual’s shopping patterns) that they invade people’s privacy. Imagine a scenario where you have stepped out of your shower and are caught by a UAV passing by as you look out the window.

Do most people expect or want deliveries within thirty minutes? Will the sky be swamped by hundreds of drones flying this way and that way to deliver and drop parcels?
The short answer is that I don’t know. As a shopper such activities are likely to irritate me and as long as I have a firm indication of the delivery period then it is unlikely that I would want my weekly Tesco shop to arrive within thirty minutes.
From a more cynical perspective is this typical of companies who become obsessed technology and allow their research “boffins” to play around with very innovative but ultimately irrelevant designs? A classic case of being “R&D-led” as opposed to being “customer-led”?

Other practical considerations come into play. The nature of the items to be carried via such UAV’s is very restrictive. For instance it cannot carry “white good” items such as refrigerators or cookers. However the concept is viable in terms of technology: currently Amazon is partnering with appropriate organisations who specialise in this field at a location outside Cambridge (a technology hub). The vast majority of items stocked by Amazon are less than 5 lbs in weight. In a sign that there must be something substantial behind the concept, companies such as Google, Flirty and Wal-Mart have also applied to US regulators for permission to engage in similar testing procedures to that of Amazon.
Amazon have actually been beaten to the punch by Seven Eleven. This retailer recently used a drone to deliver a customer order in Reno, Nevada (to a customer located within one mile of the store).

What are we to make of it all? Science fiction gone wrong? A logical incremental development in mobile technology? The face of the future? The lunatics taking over the asylum? Firstly we can assume that governments will adopt a very cautious and risk-averse approach to the granting of licenses for the use of UAV’s. This will be driven by the ever-increasing risk of terrorism activities that are happening in many parts of the world. Sadly the concept of using drones is something that fits into the plans of terrorists in order to disrupt 9at best) or cause material damage (at worst). It is highly unlikely that we shall see hundreds of drones clogging up the lower air space and resembling conventional traffic congestion.

Secondly I presume that there will be a premium price for the use of such services – particularly if there are such major restrictions on the use of drones.
Thirdly it is more likely in my view that instead of delivering to the home or the office (and if permission is granted) retailers like Amazon will deliver to a designated and secure landing zone at a “drop-off / pick-up” point. Such a facility is likely to resemble a warehouse type construction and the shopper will have to make his / her way there to pick up the item. In some ways this defeats the original proposition of being able to deliver to the customer within thirty minutes. It also adds a layer of complexity to the proposition.
Fourthly practical issues such as hi-jacking (people re-directing the drones to another site or taking down a drone) would have to be fully tested in order to eliminate / reduce such risks.
Fifthly while it could be argued by idealistic environmentalists that it may reduce the number of vans and motor bikes in congested areas, this is unlikely to happen in the foreseeable future. It could equally be argued that this development simply transfers such congestion to the air.

Finally it can be argued that the use of drones would be better served in the context of inventory and warehouse management within the supply chains of companies in general and retailers in particular. Imagine the benefits that could accrue from the speedier and more accurate movement of inventory around a warehouse or distribution centre. This could to real efficiencies and savings for the company. This could be passed on (unlikely perhaps in its entirety) in the form of lower prices to the shopper.
It will be interesting to see what happens over the next couple of years.

Fly me to the moon
 Let me play among the stars
 Let me see what spring is like on
            Jupiter and Mars…………

//Sean Ennis
La La La La La La La La……..



tisdag 11 oktober 2016

Städer måste byggas om


Urbanisering är ett kraftfullt fenomen och just nu pågår den snabbaste urbaniseringen i mänsklighetens historia. De berömda 2 SL-bussarna fortsätter att öka på Stockholms invånarantal dagligen. Allt pekar mot att 80 procent av mänskligheten kommer att bo i städer år 2045. När fler och fler medborgare väljer att bo i staden kommer också ökade och nya krav på hur en stad ska se ut för att vi ska trivas, få plats och kunna arbeta och umgås. I debatt i SvD uttalar sig Stefan Gössling (Linnéuniversitetet) och Jan Henrik Nilsson (Lunds universitet) om framtidens stad och menar att cyklarna kommer att ta över gatorna i våra städer i framtiden. Det stämmer bra mot ett blogginlägg på Handelsbloggen häromdagen där jag skrev om elcykeln och dess förtjänster. Men forskarna beskriver också en ny stad där gatorna gjorts om till grönområden och där själva stadspulsen blir mer långsam och lugnare, samtidigt som genomsnittshastigheten per individ ökar. Det senare låter kanske lite motsägelsefullt, men om vi inte har bilköer i städerna och fler cyklister samt bättre kollektivtrafik, ja, då kommer vi också fortare fram. Forskarna menar också att staden i framtiden kommer att ges möjlighet att utveckla ytor till mötesplatser för t.ex. kultur och rekreation.

 
En sådan framtidsbeskrivning kan utvecklas ännu mer genom att ta in de tydliga trender vi ser när det gäller utbildningsnivå och företagsförändring. En riktig favorit hos mig är Alexander Bard som ofta levererar genomtänkta analyser och träffsäkra framtidsbilder, och som brukar tala om digitaliseringens effekter på människan. Bl.a. understryker han att digitalisering inte är något IT-fenomen, utan en fullständig transformering av samhället som kommer att påverka och ta över allting, inte en enda bransch undkommer påverkan. I ett sådant samhälle kommer kommunikation oundvikligen att bli hårdvaluta, samtidigt som betydelsen av produktion och produkter blir mindre centrala. Produktion kan komma att bli en hygienfaktor för att utveckla avancerad kommunikation som bygger kundvärde och som i sin tur är beroende av webbplatsen, callcentret och kundrelationerna.  Ungefär samma tankar återfinns hos Simon Sinek som menar att ett företags överlevnad och succé handlar om att kommunicera varför det finns (istället för att tala om vad det gör och på vilket sätt) och i en sådan tankevärld (och framtid) finns heller inte storföretagen kvar, de har kollapsat för länge sedan p.g.a. deras oförmåga att växla om. Växla om från hierarkier till nätverk, från struktur till process, från åtgärd till interaktion, från utbildning till lärande och från marknadsandelar till andel kunder som älskar dig. Många stora företag har allt för sent, insett att deras strategier bygger på felaktiga antaganden om människor och kanske framför allt – för att de haft alldeles för många medarbetare med likadana erfarenheter och kunskaper. Diversifiering är en tydlig konsekvens av digitaliseringen, som måste tas på allvar. Väldigt många olika människor kan komma till tals och kommunicera med varandra i en uppkopplad och digital värld och nätverken ökar exponentiellt. Den sociala kompetensen kommer att vara den viktigaste erfarenheten och sättas högst upp på CV.t. På vilket sätt skulle det då finnas attraktion i ett företag som byggts upp av motsatsen – koncentration. Koncentration av likadana människor som organiseras hierarkiskt, som arbetar i tydliga strukturer och som är lösningsorienterade istället för inlyssnande.

 
Men på vilket sätt kommer då städernas utseende att förändras när det gäller en sådan utveckling?  Troligen kommer vi att få se väsentligt många fler små och medelstora företag, kanske till och med så små så att företagen kommer att finnas där människor bor. Tjänsteekonomin kommer att växa ännu mer men kanske på sikt omfatta fler självservicetjänster och robotar än människor. I Bards värld kommer vi att gå mot ett ”mikrokapitalistiskt samhälle” där människor gör många små betalningar för en massa olika saker. 20 kronor för en latte, 5 kronor extra för en mugg med värmeskydd, 3 kronor extra för att få latten precis när du stannar till vid cafét osv. En sådan utveckling skulle leda till att många företag skulle bli enormt specialiserade (och de breda bolagen skulle få problem). Företagen kommer också att behöva erbjuda sina medarbetare högst tillfälliga projektuppdrag eftersom de flesta människor kommer att föredra att ständigt vara ”på väg”. På väg mot nästa utmaning, på väg in i nästa nätverk med intressanta människor, samtidigt som de alltid kommer att befinna sig i någon form av ”nylärande”, ofta kunskap som man får via sina nätverk och kommunikationskanaler. Det måste hända saker på jobbet. När vi får sådana företag så kommer också stadsbilden att förändras. Det kommer att tvinga fram fler fysiska mötesplatser. Det kommer också att öka behovet av upplevelser i det offentliga rummet, att vi får en stad där det händer saker. Mötesplatserna måste också kunna rymma både arbete och fritid och alltid erbjuda tillgång till molnbaserade tjänster.  

Foto: DN.se

Summa summarum kan konstateras att de städer vi har idag inte på långt när kommer att hålla måttet. De måste byggas om. Byggas om så att de passar den digitala medborgaren i framtiden.

//Malin Sundström