onsdag 28 december 2016

Kritiskt tänkande

God fortsättning på julen alla Bloggläsare!

Jag läste en artikel häromdagen som jag inte kan sluta tänka på, och som jag tänkte dela med mig av så här i mellandagarna. Den handlade om kritiskt tänkande och dess betydelse för framtida anställning och var skriven av Martin Davies vid University of Melbourne. I Australien har man gjort en undersökning av olika platsannonser under tre år och kommit fram till att kompetensen ”förmåga till kritiskt tänkande” har ökat med 158 %. År 2006 visade en stor rapport från ett konsortium av mer än 400 amerikanska arbetsgivare att "kritiskt tänkande" rankas som den högst önskvärda förmågan bland nya medarbetare. Intressant!

Inom akademin har kritiskt tänkande varit ett självklart mål och anges ofta som ett kunskapsmål i kursplaner. Men vad är då ”kritiskt tänkande” och ser vi denna förmåga på samma sätt, oavsett om det är en arbetsgivare eller ett universitet som efterfrågar den? Martin Davies gör i sin artikel ett försök att förklara vad kritiskt tänkande innebär och menar att praktikens förklaring till vissa delar kan skilja sig från akademins uppfattning, men att de i grund och botten har samma innebörd: det innefattar färdigheter i argumentation, logik och reflekterande samt en förmåga att analysera fakta, skapa och organisera idéer samt att problematisera och därmed komma fram till nya frågeställningar. Och nu handen på hjärtat – vem eller vilka lärosäten vill ha en sådan medarbetare?

I universitetsvärlden har raka motsatsen till kritiskt tänkande ofta stimulerats där man premierar medarbetare som är ortodoxa och som följer rådande normer, som producerar forskning enligt det som alla förväntar sig och som ”mäts” enligt mått som bestämts för länge länge sedan. En lärare är ofta den som lär studenterna vad de ska tänka, inte hur de ska lära sig att tänka.

En annan, och lika viktig frågeställning är: vilka företag vill ha en kritiskt tänkande medarbetare – på riktigt?

I företagsvärlden finns det sällan plats för medarbetare som reflekterar. Skälet är ofta att det tar alldeles för lång tid. Istället vill man gärna ha människor som snabbt kan ta beslut och som har en problemlösningsförmåga. Medarbetare som kommer med fler frågor än svar är sällan de som uppskattas.


Det jag går och funderar på just nu är därför ganska uppenbart: vill vi verkligen ha kritiskt tänkande medarbetare (oavsett om de återfinns i näringslivet, offentlig sektor eller i akademin)? Och vad menas egentligen med kritiskt tänkande? Välkomna att fundera själva kring dessa två frågeställningar under jul- och nyårsledigheten!

//Malin Sundström

tisdag 27 december 2016

Fysikaliseringen viktigare än digitaliseringen - Stefan Friberg gästbloggar

Om du inte är en del av lösningen så är du troligtvis en del av problemet, har det sagts. Well, well…

Utan verkliga insikter riskerar lösningar bli mer eller mindre verkningslösa. Själva lösningen är själva problemet. Om lönsamhetens moder bygger på framtida förmåga att digitalisera kundrelationer, varför fryser jag då vintertid när jag bara har en ”smartphone” på mig? I fysikaliseringen finns det minst 10 grundläggande skäl som är viktigare i framtiden än den nutida eller framtida digitaliseringen.
  1.      Att vara i tid
  2.      Arbetsmoral
  3.      Ansträngning
  4.      Kroppsspråk  
  5.      Energi
  6.      Attityd
  7.      Passion
  8.      Ta instruktioner
  9.      Få omgivningen att trivas
  10.      Vara förberedd

Det kommer aldrig att bli digitalt möjligt att skylla på tekniken när kundens förväntningar inte infrias och kundvärden går förlorade. Det ansvaret är och förblir fysiskt. Det är heller inte digitaliseringen som leder till ökad försäljning, ökad lönsamhet eller bättre kundupplevelser. När vi pratar digitaliseringen öppnar vi bara fler dörrar och nya lösningar i själva systemet. Faktum är att det många gånger bara komplicerar och skapar större oreda i kundrelationen. Kultur besegrar alltid system.

Under årtionden har vi ansträngt oss hårt för att systematisera företag och att bygga företag på rutiner och segmentering. Företagsledare och ägare måste ju kunna lita på företaget (anställda), kontrollera att de producerar och följer rutiner. Samma sak gäller leverantörer, för inte att tala om kunder…

…otrogna, opålitliga och krävande.

Att jämföra sig med konkurrenterna har också varit en central del i att orientera sig på marknaden. ”Me2” är det i särklass starkaste varumärket i världen.

Vad digitaliseringen tillslut hjälpt oss med är att åter börjar att få tillbaka förståelsen för vikten av fysikalisering. Våra fysiska behov och tolkningar är djupt nedärvda koder i vårt undermedvetna. De hjälper oss att överleva, spara energi och lösa våra önskningar.  I sin enklaste form kan dessa koder ta sig uttryck i ett personligt leende och ett varmt tack.

Det naturliga ”back-office” systemet i all fysikaliseringen är hjärtat.  Den starkaste framgångsfaktorn är helt enkelt att bara vara sig själv, lita på sin personlighet och förstå hur ditt bemötande påverkar omgivningen uppfattning.  Kundens känslomässiga förväntan genom hela köpresan. När vi träffar rätt i fysikaliseringen skapas vänner som följer varandra och tar hand om varandra.  Där är bara genom fysikaliseringen så kan du börja njuta av digitaliseringen och nya möjligheter att ta hand om varandra.

Jultiden är en bra tid för lite extra fokus på fysikaliseringen där digitaliseringen kan bidra till att dela glädjen med många fler #jul2017.

Stefan Friberg//gästbloggare

lördag 17 december 2016

Akademin måste också förändras

Vi lever i en föränderlig tid på många sätt. Digitaliseringen transformerar inte bara samhället och vårt sätt att leva utan även samband och logik. Mycket av det vi uppfattar som självklart börjar ifrågasättas i takt med att ny teknik tillämpas på de mest enkla aktiviteter. Djärva filosofer och tankesmedjor går till och med så långt så att de ifrågasätter grundvalarna för överlevnad, välfärd och samhällsbyghnad. Robotisering och AI kommer att ersätta monotona uppgifter och kommer på sikt även att vara alternativ till viss tankekraft. Varför ska vi arbeta i framtiden och om vi ska arbeta - med vad? Dessa svindlande tankar är inte längre djärva utspel, utan i högsta grad relevanta frågor som förtjänar att tas på allvar. 

Jag har förmånen i mitt hem att ha ungdomar som ofta vill diskutera förändring och digitalisering med mig. Och häromdagen fick jag ta del av en diskussion där min dotter ifrågasatte universitetets anpassningsförmåga och roll i samhället. 
- Mamma, varför är universiteten så hopplöst gammaldags? Varför fattar inte ni att tiderna förändras, att allt går så mycket snabbare och att vi inte har tid att sitta i skolbänken under så lång tid som en utbildning kräver.


Christ Church, Oxford University

Och jag hade faktiskt inga svar. För jag förstår inte själv varför så många inom akademin betraktar världen "där utanför" som något som inte berör dem som befinner sig i universitetsbubblan. Som om "verkligheten" skulle vara något abstrakt. 

Och även om forskare ser förändringarna komma och skapar tankemodeller för hur förändring kan hanteras tycks systemen och ideologierna bakom universitetsstrukturerna inte påverkas i samma takt. Istället bromsas utvecklingen. Man hävdar att förändring kräver tid att tänka. Man säger till och med att tänkande är en bortglömt konst (thinking is a neglected art) och hyllar reflektion och eftertänksamhet. Som om snabbhet skulle vara det motsatta och därmed förkastligt. Överallt i världen fortsätter akademin att erbjuda utbildningsprogram som bygger på en gammal logik - nämligen att medborgaren kommer till akademin och "utbildas" till något för att sedan bidra till samhället genom att bli yrkesverksam. Akademins erbjudande är också knutet till en examen - där villkoret är studenten genomgått föreskrivna utbildningsmoment. 

Varför kan inte akademin också anpassa sig till en ny logik? En logik som säger att vi ständigt måste vara beredda att lära nytt, att nätverk är så mycket mer effektivt än hierarki och att framtidens kunskaper inte kan bestämmas i förväg utan måste vara flexibla och anpassas till exponentiella tillväxtkurvor. Varför kan akademin inte erbjuda livslångt lärande där människor kommer och går mellan akademi och näringsliv, där utbildningens innehåll formas utifrån samhällets förändringar? 

För ett tag sedan höll jag en föreläsning på ACG Nyström i Borås och fick efteråt frågan av en ung man vilken typ av utbildning jag kunde rekommendera honom. Mitt svar då var kanske lite väl spontant, men jag inser nu att jag gått och värkt på det där länge, för jag svarade: 
- Om jag hade varit du så hade jag nog inte valt att läsa ett program på ett universitet. Jag tycker att du ska börja med att titta på TED TALKS och sedan engagera dig i intressanta nätverk av människor som tror på utbyte av idéer och kunskap. 


Jag har stärkts ytterligare i detta p.g.a olika händelser, inte minst därför att så många universitet nu för tiden väljer att ta in konsulter från näringslivet för att arbeta med interna förändringsarbeten. Indirekt erkänner man att akademin inte är rustad för snabba förändringar och skiljer också på det som är teori och vad som är praktik.  Det ger ett dåligt betyg till akademin och stärker tankar om att akademin på allvar börjar halka efter. Och det kan vara farligt. Eller också är det bra, givet att vi agerar?! Det kan nämligen tvinga oss inom akademin att tänka nytt, att ifrågasätta strukturer som hindrar flexibilitet och kreativitet. Och kanske är det så att framtidens sätt att utbilda måste ifrågasättas och förändras. Så att det passar ett öppet, globalt och samtidigt lokalt samhälle där akademin helt enkelt måste TVINGAS att tänka om vad gäller sin roll och uppgift. 

Malin Sundström

måndag 5 december 2016

Ibland är KRITIKERN favoriten i publiken

Under ganska lång tid nu har jag varit en efterfrågad föreläsare när det handlar om digitaliseringens hot och möjligheter i en handelskontext. Jag har mött många olika publiker och upplevt varierade reaktioner på mitt budskap som kort handlar om att handelsbranschen måste börja tänka nytt. Nytt när det gäller marknadslogik, nytt när det gäller konkurrens och kundvärde och nytt när det gäller relationsskapande åtgärder. De allra flesta åhörare har gått ifrån samtalet/workshopen/föreläsningen med nya idéer baserat på en insikt om att konsumenters beteende är förändrat och att digitaliseringen går att stoppa lika lite som vi kunde stoppa införandet av elektricitet. Och ofta är jag ganska nöjd med sådana reaktioner.

Häromdagen mötte jag ett gäng spännande människor som arbetar i belysningsbranschen. Och där fanns en person som stack ut. Som på ett tidigt stadium signalerade med sitt kroppspråk att "det där som du säger, det tror jag inte ett skit på". Och mycket riktigt - ganska snart började det komma ifrågasättanden från denna person. Visserligen kunde jag inte hålla med honom i allt han sa, men kritiska frågor är det bästa som finns. Det gör att man skärper sig i sin egen argumentation, blir mer mån om att förklara samband på ett tydligt sätt, hamnar mer "på tå" istället för att lugnt köra på i gamla hjulspår. Kritik gör också att andra åhörare börjar tänka till. De tvingas fundera över om det som framförs är relevant eller inte och man blir mer alert som åhörare. Detta givet att kritikern är balanserad i sitt ifrågasättande. Kritikern fyller definitivt en funktion!

Precis som på samma sätt behövs forskaren i samhället. Personen som utbildats i vetenskaplig metod och tänkande och som har förmåga att kritisera, ifrågasätta och problematisera. Men även detta på ett balanserat sätt.


Av det skälet tror jag också att vi behöver fler forskare som möter näringslivet och kanske något färre konsulter. Det finns ett tydligt behov av att ibland kunna delta i mer reflektiva samtal än att bara matas med snabba problembeskrivningar och enkla lösningar på desamma. Jag är, precis som NathanLevi hjärtinnerligt trött på att få lösningar serverade. För dessa lösningar är ofta ganska ointressanta. Att få veta vilka trender som kommer nästa år är ingen lösning, det är i bästa fall en kvalificerad gissning om framtiden men ytterst sällan en verklig trend. Att få veta att digitaliseringen bara har börjat är heller ingen lösning - det känns snarare som ett hot. Varför är det så få som väljer att verkligen problematisera digitaliseringen och ställa sig de intressanta frågorna som t.ex. vad kommer digitaliseringen att innebära för vårt rekryteringsbehov, hur ska vi kompetensutbilda de medarbetare vi redan har, vilka investeringar kommer att vara långsiktigt hållbara och hur förbereder vi vår organisation på riktigt stora förändringar?




måndag 28 november 2016

Retailtouren 2016 del 1

Under en 3-veckorsperiod får bloggläsarna följa mina två kollegor Anita Radon och Pia Johansson som besöker Hongkong, Singapore och Nya Zeeland. Syftet med blogginläggen är att ge en överblick kring handelns utveckling i Asien och då särskilt hur digitaliseringen har slagit igenom inom handel och för konsumenter. Eftersom Högskolan i Borås bedriver betydande forskning och utveckling inom handeln är det extra kul att kunna dela ögonblicksinsikter direkt med er läsare och det är upp till varje läsare att förvalta insikterna. Dessa blogginlägg delas också med Borås Tidning och 7H Affärer på Handelsbloggen

Klicka här för att se filmen och fortsätt sedan att läsa första rapporten från Singapore:

Vi börjar i Chinatown på marknaden, rulltrappan från tunnelbanan tar oss direkt ut på huvudstråket Som varje dag slås vi av värmen men också av hur rent det är och även spatiöst. Gatorna är breda och rymmer butiker, framställda varor på gatan som leder besökaren in till butiken, inte olikt en uteservering men med varor av alla dess slag.


Vi får fritt spatsera och ingen som drar i oss och mer eller mindre tvingar oss in i butiken, handlarna lockar med varor men det är mer av relativt artiga erbjudanden om att gå in i butiken och se vad de har. Priserna är mer eller mindre fasta och vi ser under vårt besök ingen som prutar.

Även Chinatown Food Street är extremt ren och restauranger samsas med uteserveringar och food court. Det i särklass konstigaste beteendet vi ser är mannen som matar hela sin familj från samma tallrik. Vi har svårt att sluta stirra och sippar vidare på vår färska kokosnötsjuice.

Nästa gång rör vi oss från marknad till den 2.2 km långa shoppingparadgatan Orchard Road.

fredag 25 november 2016

Framtidens handel

Att se visioner framför sig är svårt och det är inte alla förunnat att tydligt se in i framtiden och kunna föreställa sig hur den ska se ut. Men vi slutar aldrig försöka. Vi samlas och pratar, diskuterar, debatterar och ibland blir det något av allt arbete. Ibland blir det ingenting. I de fall då det oftare blir något har man skapat en gemensam bild. Och i ett sådant arbete kan man ta hjälp av en illustratör eller en konstnär för att kunna kika in i framtiden. Det brukar bli fantastiska bilder som skapas. I Borås har vi en byrå som är skarpa när det gäller den typen av arbete: Nilsson CRWTH Reklam & Designbyrå. De har bl.a. varit med och tagit fram visionen som ska bidra till att dubbla Borås turism - Adventure Borås - Norra Europas bästa och mest spännande äventyrsland.
Foto från CRWTH.s hemsida










Nedan ser ni en fantastisk gestaltning av Framtidens handel - en tolkning gjord av  Tomas Nilsson på CRWTH efter att ha tagit del av flera handelsforskares förutsägelser om handelsutvecklingen, både nationellt och i Sverige. Det var ett forskningsseminarium som arrangerades inom ramen för Swedish Institute for Innovative Retailing vid Högskolan i Borås år 2014 där det fanns handelsforskare från Lunds universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Handelshögskolan i Göteborg, SIIR och Oxford University.



Nu tänkte vi ge er bloggläsare förmånen att få se hur hela processen fram till färdig tolkning gestaltade sig, så håll till godo. Ni kan säkert läsa in en hel massa i dessa bilder som sammantaget illustrerar Framtidens handel. Själv är jag lite förtjust i hur människans sinnen är så centrala samtidigt som vi också påminns om människans föränderlighet och evolution i ett lika snabbt skiftande handelslandskap där teknik blandas med konsumentkrav, överflöd och politik tillsammans med affärslogik och onda och goda människor. Men människan är central i handeln. Det gillar jag! 





















Vill ni ha ett eget litografi på konstverket så går det bra att beställa inramat hos CRWTH - klicka på den här länken. Eller skicka ett mail till Per Anders på: info@nilssoncrwth.se 


//Malin Sundström